Sveriges kanske mest meningslösa blogg

Okej, okej. ja vet att utvecklingen i bloggen har avstannat en aning. detta är bara en effekt av att jag mer och mer inser att min existens till större delar helt och hållet saknar relevans. och jag frågar mig allt oftare vad fan jag gör här...

Nåväl. lägger nu upp ännu ett inlägg för att hålla mina trogna läsare fortsatt trogna, och för att inte till fullo ramla över kanten från min ursprungligt idealiska blogg, var på jag ej skulle skriva om hur mitt liv är sämre än alla andras. nej, min blogg skulle, till skillnad från svenssons, till största del fyllas med saker som gör mig mer eller mindre förbannad. detta är i min mening betydligt mer acceptabelt. självfallet grundar sig ju båda ämnena från ilska, men jag anser att innehållet håller sig betydligt mer intressant ju större avsaknad av sympatijakt texten innefattar.
jag märker att mitt lilla stycke faktiskt inte handlar om speciellt mycket, bara samma gamla visa som förr. sanningen är den att jag inte har så mycket att skriva om. jag jobbar på veckorna och super på helgerna, perioderna där i mellan sitter jag ensam och asocial, instängd i min lilla etta på albacken. ständigt tömd på inspiration till att skriva. kommer allt närmre total avsaknad till kreativitet, en för mig tidigare fristad. har liksom aldrig haft några problem med att sätta mig med penna och ritat ihop nåt eller plockat upp filmkameran och gjort någon awesome film. men jag har faktiskt börjat skissa lite på en framtida tatuering, så än finns det hopp... kanske.

Okej, nog om sånt skit ingen bryr sig om.
om jag ska lyckas hålla den här bloggen vid liv så måste jag hitta bättre inspiration och lite bättre stabilitet på psyket. jag ber så mycket om ursäkt för min minst sagt låga insats här idag. och för att jag kanske låtit er vänta en aning på fler uppdateringar... vem vet, en dag kanske man går från labil till stabil. observera att jag inte skrev "en vacker dag". märkte det inte först utan såg det medan jag kollade igenom inlägget. sanningen är nog den att jag inte vill bli fullt frisk, låt oss säga normal. jag trivs med att vara den unikt utformade lilla individ jag är. så uppskovet till min förvirring kan jag därför inte sätta fingret på...

fram tills nästa gång, hälsar jag er hejdå och godnatt.
på återseende