torsdag 23 september 2010

the Twilight Saga

Har, ända sen första filmen kom, totalt vägrat att se denna förbannade jävla skit. jag förstod helt enkelt inte varför den fick så mycket uppmärksamhet. det handlar ju för fan om ett gäng fjantiga blekfisar...

men sedan kom dagen då jag kände att jag inte längre ville vara den trångsynte gnällspiken som klagar på det han inte känner till. så jag satte mig i soffan, startade filmen och tänkte att jag öppensinnat skulle ta mig igenom hela skiten. bad till gudarna att ge mig styrkan att sitta en och en halv timme utan att vilja ta livet av mig själv, åtminstone styrkan att inte ta livet av mig.

Men medan jag tittade så blev jag överraskad över min reaktion för filmen, den var ju inte alls så dålig som jag i mitt huvud hade föreställt mig. måste faktiskt säga att den på alla sätt och vis var mycket sämre! och jag skulle nog, utan större ansträgning, säga att det var en av de dåligaste filmer jag sett i hela mitt liv.

och vad begrundar jag detta på då? jo, till att börja med så var ju skiten över två timmar lång! omg... visst, det finns många filmer som är så långa, eller t o m längre. det är ofta okej, men fan! den här jäävla skiten va ju så fruktansvärt seg. för i helvete! första timmen handlade ju bara om att bella flugsmälla sprang runt och tyckte att patten pattingson var konstig. hände verkligen inte ett skit... sen helt plötsligt så slog amor om värsta strömbrytaren och från ingenstans så var fladderfittan helt plötsligt bella baksmällas livs kärlek. lol... man sitter bara och tänker "w00t!? visst, det känns som filmen är flera veckor lång, men vem spolade fram oss flera år i tiden?" men sen tänker man "okej, fine! då kan filmen äntligen komma igång...". men ack så lättlurad man är, det hände verkligen lika lite trots omvändningen.

och en annan sak jag inte förstår... sen när kan kan vampyrer vara ute i solljus? och när de är det, varför i helvete får de pixelfel fulla nyllet?! och med det i baktanke, plus att de, alltid hemma i deras jävla kåk, är utomhus så borde ju allt solljus och alla gnistrande pixelfel ge dem lite färg. men icke! blekare missfoster får man ju leta efter...

jag kan verkligen inte, i min vildaste fantasi, förstå varför denna film skapade en helt ny vampyr-era och masshysteri till densamme. det förbigår mitt fullaste förstånd. "men det är ju en kärlekshistoria" är bortförklaringen jag fått höra. det är ju bara bullshit! okej de är kära, men det är alldeles för osannolikt för att man ska kunna känna trovärdhet. kärlek vid första ögonkastet, okej, det kan jag köpa, men jag tror inte på det. man kan inte bli kär vid första ögonkastet, vad som händer är att man blir kåt. första ögonkastet är ju bara byggt på ytlighet. men jag gled ifrån ämnet. vad jag vill ha sagt är att när man bara går runt och stör sig på någon, och utan att ens känna personen helt plötsligt bli djup förälskad, känns inte helt realisktiskt. men om det verkligen är kärlek man är ute efter att se så finns betydligt bättre "kärlekshistorier" som inte har fått i närheten så mycket publicitet. så det kan ju inte vara upphovet till masshysterin.

det var väl i stort sett allt det positiva jag har att säga om första filmen.

sen kommer vi till film nr två, "new moon"

det mest sjuka i denna historia är att jag, efter att sett första filmen, faktiskt sätter mig och ser uppföljaren. anledningen till detta är även för mig ganska oklar. men en allierad i hatet mot första filmen blev tvingad att se alla tre filmer, och han tyckte, hör och häpna, att sista filmen var bra. så av den simpla men korkade anledningen tittade jag även igenom andra filmen.

new moon klev faktiskt upp från botten å sträckte sig nästan upp till den höga nivån "skitdålig film". jag kommer aldrig nånsin igen sätta mig och titta på den, men den var hur som helst klart bättre än sin föregångare.

anledningen till att jag inte sett tredje filmen än är pga att mitt psyke inte klarar av så här stora doser tonårsskräp. det är som att stå framför ett gäng gorillor som kastar påsar me skit på en, man klarar en viss mängd, men till slut blir det för mycket skit...

anledning nr två är att den inte kommit ut i full hd än. och det är absolut den minsta kompensation jag kan kräva för att genomlida denna spetälskeinfekterade farsot.

men trots all denna skit som filmer för med sig så finns det ändå en strimma ljus som hållit mig från att ta mitt liv. den lille damen som spelar bella tarmlösningsfälla är faktiskt en riktigt bra skådespelerska. tycker faktiskt synd om henne för att hon fick sitt genombrott från dessa filmer. hon kommer för alltid att bli ihågkommen från denna hink med skit.

som bert hade sagt: "sven ripa, en påse skit"

på återseende

måndag 13 september 2010

dåligt engagemang i bloggen!

nog talat om det



Sitter för tillfället hemma i min lagom sunkiga etta i det lagom sunkiga samhället Malung.
finns inte mycket som cirkulerar i det stora tomrummet mellan mina axlar mer än att jag är hemskt sugen på Max-mat. För er som inte förstår vad jag menar när jag säger Max-mat så menar jag naturligtvis de gudomligt goda hamburgarna från himmelriket, jag menar så klart Max hamburgerresturanger!

Den perkfekt stekta köttbiten, som jag i ärlighetens namn inte törs ifrågasätta vad den innehåller. De färska, saftiga salladsbladen som ömt omfamnar den till förmodligen 120% majonäsfyllda dressingen. Den sliskiga tomaten som med ett fast ryck snabbt slits bort från denna underbara gudagåva får heller inte förglömmas. Den underbara gula löken som allt för ofta kommer i alldeles för små doser lägger sig helt magiskt i andedräkten och man känner på så sätt en ihållande smak som under resten av dagen kommer påminna dig om hur himmelriket upplevdes. Och med en hastig, men ack så perfekt dosering av åtminstone 5 påsar peppar så sätter man hela munnens värld i gugning.

Och när man precis känner att klimax är uppnått, när man återigen kan använda ögonen efter att de konstant pekat rätt upp i ögongloberna, så tittar man ner på brickan.
Och där ligger den... Den magnifika portionen med perfekt friterade strips. Men det bästa av allt är ju naturligtvis... åh nu kommer det, höjdpunkten alla har väntat på... SMÄLTOST!
Ja, jag talar självfallet om den lille koppen med mänsklighetens förmodligen största genidrag; smällt cheddar till pommes strips! Var skulle vi idag stå om denna upptäckt aldrig hade inträffat? Det är helt enkelt en värld jag inte skulle kunna leva i!


Men som vi ju alla vet, så lever vi ju inte i en perfekt värld. Och jag antar att alla vet vad ja pratar om. Jo sjävklart: en inte alltid lika spektakulär upplevelse vid varje Max-besök!
Det värsta man kan tänka sig, jag vet!
Detta tror ja kan bero på att någonstans efter tidens gång så drabbades Max hybris. Man kanske ställde sig frågan "nu har vi blivit utsedda till sveriges godaste hamburgare, nu tar vi det lugnt ett tag va? vi e ju ändå bäst". Detta kan ha resulterat i att färre köttfanatiker och fler personer med avsaknaden till den sanna kärleken för maten anställdes. Vilket i sin tur påverkar mig när jag på olika ställen i landet vill uppleva det mest heliga i människans historia.

Jag hoppas att mitt budskap har nått fram, och om ni ursäktar så ska jag gå ut och ta livet av mig själv då jag under denna tids skrivande har frestat mitt psyke till den yttersta gräns att jag inte längre kan vara utan denna högst beroendeframkallade drog.

Hoppas sankte Per jobbar på max...

söndag 25 april 2010

Okej, okej. ja vet att utvecklingen i bloggen har avstannat en aning. detta är bara en effekt av att jag mer och mer inser att min existens till större delar helt och hållet saknar relevans. och jag frågar mig allt oftare vad fan jag gör här...

Nåväl. lägger nu upp ännu ett inlägg för att hålla mina trogna läsare fortsatt trogna, och för att inte till fullo ramla över kanten från min ursprungligt idealiska blogg, var på jag ej skulle skriva om hur mitt liv är sämre än alla andras. nej, min blogg skulle, till skillnad från svenssons, till största del fyllas med saker som gör mig mer eller mindre förbannad. detta är i min mening betydligt mer acceptabelt. självfallet grundar sig ju båda ämnena från ilska, men jag anser att innehållet håller sig betydligt mer intressant ju större avsaknad av sympatijakt texten innefattar.
jag märker att mitt lilla stycke faktiskt inte handlar om speciellt mycket, bara samma gamla visa som förr. sanningen är den att jag inte har så mycket att skriva om. jag jobbar på veckorna och super på helgerna, perioderna där i mellan sitter jag ensam och asocial, instängd i min lilla etta på albacken. ständigt tömd på inspiration till att skriva. kommer allt närmre total avsaknad till kreativitet, en för mig tidigare fristad. har liksom aldrig haft några problem med att sätta mig med penna och ritat ihop nåt eller plockat upp filmkameran och gjort någon awesome film. men jag har faktiskt börjat skissa lite på en framtida tatuering, så än finns det hopp... kanske.

Okej, nog om sånt skit ingen bryr sig om.
om jag ska lyckas hålla den här bloggen vid liv så måste jag hitta bättre inspiration och lite bättre stabilitet på psyket. jag ber så mycket om ursäkt för min minst sagt låga insats här idag. och för att jag kanske låtit er vänta en aning på fler uppdateringar... vem vet, en dag kanske man går från labil till stabil. observera att jag inte skrev "en vacker dag". märkte det inte först utan såg det medan jag kollade igenom inlägget. sanningen är nog den att jag inte vill bli fullt frisk, låt oss säga normal. jag trivs med att vara den unikt utformade lilla individ jag är. så uppskovet till min förvirring kan jag därför inte sätta fingret på...

fram tills nästa gång, hälsar jag er hejdå och godnatt.
på återseende

tisdag 23 mars 2010

jaha... för en gång skull så ska jag faktiskt ta upp ett ämne där jag vet att jag har allierade. Dom är inte många, men dom finns.

Det evigt missbrukade uttalandet av ordet "regissör"!

Ärligt, jag skulle bli högst förvånad om fler än en procent av Sveriges befolkning uttalar det rätt!
Om ni undrar vad jag menar så ska jag försöka förklara...

...varje gång ordet regissör smiter mellan läpparna på någon så låter det alltid: [resisjör]
Och detta fenomen förvånar mig lika mycket som det gör mig förbannad. Varför uttalas "g" med ett s-ljud? Och varför uttalas "ss" med ett sj-ljud?

Med tanke på att i stort sett ingen har problem med att uttala ordet "regi" finner jag min fråga som ett stort enigma. För ärligt talat, ingen säger väl "resi"? Om svaret på frågan mot förmodan var ett Ja så kan jag förstå att det kan ha gått snett när avancemang mot ordet regissör försökts uppnå.

Men det som retar mig allra mest på denna punkt är att i alla tv-reklamer där ordet används så säger även de det fel! De om någon ska väl framstå som professionella?!

Nåväl, ska väl prova avrunda här innan jag blir allt för upprörd.
Åker söder ut mot huvudstaden idag så det kommer nog stå tomt här i bloggen en tag till. Kommer hem över påsk, så det kanske hinns med ett inlägg då, vem vet...

tack för mig så länge

lördag 6 mars 2010

hej allihopa, nu är jag upprörd igen!

tänkte en gång för alla säga till folket i min egna generation att vi i våra fina svenska lexikon ingenstans har att hitta ett direkt samband mellan substantivet "klädhängare" och "stol" såväl som "soffa". vissa tycks även tro att "golv" är synonym till klädhängare.

men så är det INTE!

jag förstår inte, det går emot alla logiska principer.
varför går varenda person in genom dörren, tar där av sig skorna för att sedan fortsätta in i därvarande lokal iklädd jacka där man på värsta ställe slänger den? jag är inte påläst inom ämnet men jag skulle tippa på att klädhängaren har funnits bland oss i flertalet sekel. därav borde majoriteten av befolkningen känna till denna magnifikt simpla konstruktion som tillämpats för att förenkla våra liv genom att göra våra sittplatser till just det, sittplatser!

men detta tycks inte vara en inkludering i den svenska uppfostran i dagens samhälle då så extremt stor skala inte känner till detta.

men jag har nästan ännu svårare att förstå att det bara tycks vara jag som störs av ömma fötter vars härkomst uppkommit av att sittplats varit hundraprocentigt belägrat av kläder.



jag menar liksom, är vi barbarer eller?

måndag 22 februari 2010

jaha, i grund och botten är man väl åter igen en aning bitter och förbannad.
låt mig få chansen att utveckla ursprunget till mitt tyngda sinne...

...sitter hemma i min något försämrade kontorsstol vars komfortabla ursprung försämrats en aning till följd av min, låt oss säga, kraftiga benstomme. fick för några timmar sen nyheten att jag idag inte skulle åka syd-öst mot huvudstaden, utan istället ta till avfärd när ny morgon gryr. missförstå mig inte, jag har ingen lust att jobba. nejdå, problemet ligger snarare i att jobb betyder för mig mat. för på jobbet finns det fina privilegiet att kunna köpa mat på krita.
alltså, mitt för tillfället dåliga humör är effekten av en tom mage.

så eftersom jag fick två nya dussin timmar att slå ihjäl så tänkte jag ta tillfället i akt att skriva några rader.

jag har på senare tid insett att mitt tidigare löfte om en klagofri blogg ej är en vision jag kan verklighetsförklara. en beställning av allt för hög kaliber. och jag inser nu att jag siktade på ett mål vars öde var dömt att raseras långt innan dess födelse...

så låt mig presentera min nya ärliga klagoblogg!

som första punkt vill jag utbringa ett smärre raseri på underskottet kommentarer i detta tillhåll för läsare.
jag finner endast två orsaker till detta; 1) ingen bryr sig 2) ingen läser min blogg.
jag ser gärna att förändring tillämpas.

tack för visat intresse
på återseende

fredag 19 februari 2010

jaha, då sitter man åter bakom tangentbordet då. jag inser att den gågna perioden mellan inläggen börjar överskrida tillåten längd. så jag gör här ett tappert försök att fylla tomrummet av avsaknad verbal inspiration i denna allt för meningslösa blogg.

Jag vet att detta är ett ämne jag tidigare spytt galla över, men i brist på överflödig fantasi och tillgång på lust att sprida budskap så tar jag återigen upp frågan. för eder som inte tidigare hört min talan i subjektet må ni kanske finna en aning större bit av intressekakan

Försäkringsbolaget - vår tids banditer

som jag tidigare nämnde ovan så har jag beklagat mig över detta förut, inte i denna blogg i fråga men i andra communitys.
det handlar naturligtvis om försäkringsbolagens bisarra vis att sätta priser, priser som tycks vara tagna rätt ur djupaste absurdum. dessa mångmiljonföretag, alla med samma storhetsvansinne, som kräver svenson på all dess besparing. och på något oförklarligt sätt lyckas komma undan med detta. när ska någon sätta stopp för detta surrealistiska sätt att inte kunna ta hänsyn till rim och reson. detta har pågått alldeles för länge! någon måste besitta kunskapen att kunna besegra dessa penningpamper.

för att visa vad jag vill framhäva i mitt resonemang hänvisar jag därför till mitt nedan framförda exempel:

jag har alldeles nyss införskaffat mig en ny bil, en volvo 740 (samma bil som jag använde i tidigare utlåtande). jag bytte bort den mot min gamla 240, vilken jag betalade 3500 för. så med andra ord kan man säga att jag köpte min 740 för samma summa.
men som vi ju alla vet så MÅSTE man ha försäkring (på nåt vis lyckades försäkringsbolagen få en egen lag som stadgar detta...). så jag kollade ännu en gång upp vad detta skulle kosta mig, nedan redovisas mitt funna material.

bil: volvo 740 -88
ägare: sonny nordeen snart 22år
stadsdel/län: malung/dalarna

halvförsäkring: 7 079:-
helförsäkring: 8691:-
självrisk: 3000:-

dessa siffror är dock relativt låga jämfört vad det hade kostat mig om jag t ex, hade bott i större stad, kört längre sträcka per år eller varit inblandad i tidigare olycka.
så i försäkringsbolagens ögon är jag en hyffsat låg risk, så dom tycker att det är fullt acceptabelt att låta mig, årligen, betala 248% (eller ca 2,5ggr) av bilens värde... jag köper alltså min bil två och en halv gång per år.

men detta pris är enbart om jag håller mig olycksfri. skulle jag däremot hamna i en olycka så tillkommer ju även skälvrisken på 3000 kronor, detta lämnar prislappen på 11691 kronor (334% av bilens värde) om jag bara hamnar i en olycka per år.

vart tar då alla dessa pengar vägen? meningen med en försäkring, anser jag, ska vara till för att man ska kunna få behålla något efter en olycka eller händelse.

för att sätta lite perspektiv på det hela: skulle jag inte ha försäkring så kan jag totalkvadda bilen och köpa tre nya innan jag kommit upp i priset av en försäkring med självrisk.

alltså, utan försäkring:
jag kan köpa min 740, köra in i en stor jävla sten å totalförstöra den och sedan köpa mig tre nya 740:s till ett pris av 10 500:-

med försäkring:
jag köper min 740, försäkrar den och råkar sedan backa in i en betongsugga vilken bular min baksärm. för att då få en ny bakskärm så måste jag betala självrisk vilket då ger det ovannämnda priset av försäkring och självrisk på 11 691:-

och detta kommer dom jävla svinen undan med!

kollade även för skojs skull upp vad en försäkring på min gode vän simons bil skulle kosta. en peugeot 306 -99. mm mumma, tjugo jävla tusen kronor! vilka jävla fantasipriser! som tur är för simon så har han bilen skriven på sin mor, vilken i sin tur har full bonus (tar snart upp om bonus)
enda problemet med att ha bilen skriven på sina föräldrar är att man inte får ut någon försäkring om bolagen misstänker att det inte är föräldrarna som ligger bakom olyckan. så då har man lik förbannat kastat pengarna i sjön...

så har vi detta kapitel om bonus då.

bonus är försäkringsbolagens egna sätt att framstå på ett mer humanitärt sätt för att färre folk som mig skall höja rösten. bonus är försäkringsbolagens rabattsystem som bestäms av hur du som person är. för att få ut full bonus måste du vänta 15 år. under dessa 15 år får man dock inte råka ut för en endaste olycka.

så här funkar det; bonusen e byggd på 9 nivåer, där nivå 1 är noll bonus och 9 är full bonus. och man kan inte nå full bonus inom 15 år.

skulle du hamna i en olycka och försäkringsbolaget måste betala ut pengar till dig blir dom arga och sänker din bonus med 3 nivåer för varje olycka.

alltså, om du efter ca 9-10 år hamnat på bonusnivå 6 och hamnar i två olyckor blir du nerpetad till nivå 1 igen och får då börja om. då dröjer det återigen 15 år innan du kan nå fullbonus, dvs 25 år från påbörjad försäkring. detta är försäkringsbolagens sätt att visa sin snälla sida...

det kan inte bara vara mig dessa siffror upprör...



(kommentera gärna)

onsdag 20 januari 2010

Rök "ej" i trapphuset




En sak som ofta förundrat mitt stackars tunna lilla intellekt varje gång jag spatserat genom mitt trapphus är denna inglasade skylt: "rök "ej" i trapphuset".

"ej", vafan menar dom med det? varför sitter ordet ej inom citationstecken? och nej, det är ingen retorisk fråga! ja vill verkligen veta historien bakom detta typografi, vem är denna vokabulärets härskare som använt ordet ej. men kanske ännu viktigare; vem är personen som citerar?

Enda ledtråden skylten avslöjar är att det är Malungshem som är utgivare av detta påbud, inget om skribenten i fråga eller källinfo från utlåtandet "ej".
vem vet, det kanske inte alls är Malungshem som skrivit skylten! det kanske är en iscensättning. en komplott, ihopsnickrat av någon tillräckligt lömsk person som gömmer sig i dunklet av de djupaste förråden på albacken. men vem? vilken sociopat skulle dra nytta av detta illvilliga verbalbrott som sätter stor skräck och misstro i vårat idylliska lilla samhälle. som nästan kan gemföras med folkstilen känd som "amish". här behöver vi inget från utomstående samhälle, vi kan ta hand om varandra! liksom vatikanstaten är vi små och omringade av en stormakt! ja, jag ser likheter mellan malung och rommarriket. så länge kurt podgorskoporsky sitter som kommunfullmäktige ser jag Malung som en stark regim som ej bör underskattas. jag är väl medvetem om att rommarriktet och påvens tid tillhör varsin epok, så gör mig en tjänst och ignorera detta faktum.
åter till ämnet, Kurt är alltså Malungs Julius Ceasar, men det återstår bara att ta reda på vem som kommer att krönas till albackens påve...

Det kanske är det vår skuggans härskare är ute efter! genom att skapa verbalt koas i grannskapet kan han vända alla mot varandra. och när allt är raserat och alla albacksinvånare har vänts sig mot varandra kommer han resa sig som fågel fenix ur askan och välkomnas in i vårt samhälle som en folkets hjälte.

Men vi ska kanske inte helt utesluta att det möjligtvis inte behöver vara en kort kutryggig mullvadsliknande person som springer omkring i ett myller av underjordiska tunnlar och smider ondskefulla planer. det kan mycket väl vara andra stora makter som försöker sätta friden ur spel. och medan vi ändå är inne på konspirationer så kan vi lika gärna se usa:s regering och alquaida som hot. det skulle kunna vara kim jong il, eller saddam husseins spöke...

jag börjar bli allt mer rädd för mitt egna välbefinnande ju längre in i denna fråga jag kommer. vilken sekund som helst kommer jag förmodligen höra helikoptrar borta i horisonten, följt av krossat glas vars öde tillgivits av instormande män i uniform svingandes från rep. och innan jag vet ordet av så sitter jag bunden och blödandes på en stol i en grotta någonstans i fjärran öster varpå jag kommer bli mördad inför en rullande kamera. allt medans michael moore sitter och äter munkar och göder sina magnifika chipstuttar...

Så jag tror, i den största enkelhet jag kan tänka mig, att jag avslutar ifrågasättandet av denna skylt som upplyser oss om att man "ej" får röka i trapphuset...

söndag 17 januari 2010

jaha gott folk, dags för ett nytt inlägg då kanske.

Har fått fin feedback ang tidigare skrivna utlåtande. Och självklart är det roligt med kritik, bra som dålig. så håll inte inne på nåt, let me have it! :P

Nåväl, vad gör jag då tänker ni? nej... det gör ni nog inte. verkligheten ligger nog snarare i zonen "ja undrar fan INTE va han gör", men det skiter jag i! i sann blogganda så ska ja berätta vad jag gör! det är min rätt som medborgare i supersamhället internet.

Jag sitter hemma i min lagom insupna morgonrock och med mina väl terrängbeprövade tofflor hemma på albacken. dricker trocadero ur ett whiskeyglas, enbart för att jag till fullo ska känna mig en liten aning häftigare. ett sista kompliment som jag dock saknar är givetvis en pipa som jag kan sitta och smutta på, sedan är jag en fulländad stereotyp... Awesome

Sitter här och håller i mitt glas med lillfingret pekandes utåt i tomma intet, då jag givetvis är onödigt fin i kanten i de situationer där ja absolut inte behöver vara det. kliar mig i skägget, lyssnar på fin kvalitéts techno, och bara mår gött!
de flesta som känner mig vet att jag har den utsökt fina turen att jag högst sällan blir bakfull, denna dag är inget undantag. plus att jag förmodligen har ännu en vecka att vara ledig. så man kan, utan större invändningar, säga att ja har det ganska fint just nu. självklart finns det saker och personer man saknar en dag som sådan. men då mitt förra inlägg var av ganska arg natur så ska ja bespara er min misär. for now that is, mohahahah!

känner lite att jag har ont om åsikter att dela med mig av ikväll. så jag tror nästan att jag är illa tvungen att runda av här...

fred ut

onsdag 13 januari 2010

mitt första inlägg

Haha herregud xD jag måste bara få säga att ja e mäkta lamslagen över vad som, med epidemiliknande framfart, överflödat världens digitaliserade samhälle; Bloggen.

Ja vet vad ni säger "bloggen har ju funnits sedan dacke-fejden", men sanningen är den att jag medvetet har stått emot detta djävulens korståg. slagits sida vid sida med ett fåtal trogna annhängare mot detta gigantum. jag har länge identifierat min situation med den episka historien om david och goliat men har på senare tid insett att detta är en farsot som saknar vaccin, en ostörtbar regim, ett fort vars portar ej går att penetrera. ja har med all min kraft och förmåga försökt hindra detta ondskans redskap från att göra intrång på mitt till synes solida psyke. men ack, liksom romarriket så föll allt jag byggt upp.
så här står jag nu, på mina bara knän i leran med händerna bundna bakom ryggen och inväntar på att bli tagen till andra sidan...

haha blogg, bara lyssna till ordet, det låter som en treårings tappning av en inte allt för hårt presterad fantasisynonym för ordet bajs.

bloggen är ju bara ett i raden av alla alternativ för att sprida sina klagomål och sympatisökningar. måste ju vara max en på miljonen där ute som inte går med sympatikollekten i högsta hugg.
jag inser i mitt skrivande att jag måste framstå som en hycklare, vilket eventuellt kan göra det en aning svårare att få fram mitt budskap till dig som läsare.
jag vet, jag gnäller om folk som gnäller. detta gör mig naturligtvis till den ovannämnda hycklaren. men detta är lite av min poäng; detta verktyg, smitt av ondskans alla tänkbara skepnader, som vi känner som fenomenet blog får oss att lyfta fram våran inre pessimist, den svaga lilla patetiska stackaren som behöver empati för att överleva, som vi innerst inne vet att inte tillbringar någon som helst glädje.

det gör mig en aning upprörd och praktiskt taget förbannad att folk söker sig ut till vänner och familj för att sprida regn av klagovisor över hur dåliga deras liv är. jag anser faktiskt att detta är en grav form av egoism.
BERÄTTA FÖR NÅGON SOM FRÅGAR, den personen bryr sig uppenbarligen. och skit i att mantla andra personer med ERAN skit. eran skit e för er att bära.

vid det här laget har ni antagligen slutat läsa pga att ni inte orkar med denna känslokalla person som sitter och skriver detta. och jag hoppas faktiskt att jag vid denna tidpunkt tappat åtminstone nån läsare. detta betyder ju i så fall att mitt budskap redan nåt fram och folk slutar lyssnar på den eviga klagan... men det tycks ju ligga i människans natur att vara bitter.

ja känner att detta är ett ypperligt tillfälle att förtälja nuvarande publik att jag inte är så känslokall som ja må framstå. jag hyser faktiskt sympati för många personer, en person har t.o.m ett empatiskt frikort för unlimited supply av total medkänla (du vet nog vem du är). till denne kan jag ta emot hur mkt skit som helst utan att det trycker ner mig på ens det minsta sätt. jag kan rent utav säga att ja trivs med att vara denne persons sopstation. med risk för att det kommer låta som att jag helgonförklarar mig själv så släpper jag nu detta ämne

jag känner att jag en aning börjat undkomma mitt huvudsakliga ämne, bloggen. men för att inte upprepa mig själv eller pladdra på i all oändlighet så tror jag att en avrundning inom snar framtid skulle komma väl till pass.
men nu har ni i alla fall fått tagit del i mina åsikter om bloggen

vill väl till sist nämna att jag med denna blogg skall göra ett försök att stå ut ur mängden av vad som i mina ögon är dagböcker. jag ska försöka hålla mitt innehåll fräscht och intressant.
kan dock inte lova tätfrekventa uppdateringar då jag har ett internetbegränsat jobb...

jag vill även i detta nu be om ursäkt för redan inträffade och även kommande stavfel, meningsbyggnader mm. stor bokstav i början av meningar kommer ni till exempel med all säkerhet inte se mig göra.

jag tror ja säger tack för mig så länge