mitt första inlägg

Haha herregud xD jag måste bara få säga att ja e mäkta lamslagen över vad som, med epidemiliknande framfart, överflödat världens digitaliserade samhälle; Bloggen.

Ja vet vad ni säger "bloggen har ju funnits sedan dacke-fejden", men sanningen är den att jag medvetet har stått emot detta djävulens korståg. slagits sida vid sida med ett fåtal trogna annhängare mot detta gigantum. jag har länge identifierat min situation med den episka historien om david och goliat men har på senare tid insett att detta är en farsot som saknar vaccin, en ostörtbar regim, ett fort vars portar ej går att penetrera. ja har med all min kraft och förmåga försökt hindra detta ondskans redskap från att göra intrång på mitt till synes solida psyke. men ack, liksom romarriket så föll allt jag byggt upp.
så här står jag nu, på mina bara knän i leran med händerna bundna bakom ryggen och inväntar på att bli tagen till andra sidan...

haha blogg, bara lyssna till ordet, det låter som en treårings tappning av en inte allt för hårt presterad fantasisynonym för ordet bajs.

bloggen är ju bara ett i raden av alla alternativ för att sprida sina klagomål och sympatisökningar. måste ju vara max en på miljonen där ute som inte går med sympatikollekten i högsta hugg.
jag inser i mitt skrivande att jag måste framstå som en hycklare, vilket eventuellt kan göra det en aning svårare att få fram mitt budskap till dig som läsare.
jag vet, jag gnäller om folk som gnäller. detta gör mig naturligtvis till den ovannämnda hycklaren. men detta är lite av min poäng; detta verktyg, smitt av ondskans alla tänkbara skepnader, som vi känner som fenomenet blog får oss att lyfta fram våran inre pessimist, den svaga lilla patetiska stackaren som behöver empati för att överleva, som vi innerst inne vet att inte tillbringar någon som helst glädje.

det gör mig en aning upprörd och praktiskt taget förbannad att folk söker sig ut till vänner och familj för att sprida regn av klagovisor över hur dåliga deras liv är. jag anser faktiskt att detta är en grav form av egoism.
BERÄTTA FÖR NÅGON SOM FRÅGAR, den personen bryr sig uppenbarligen. och skit i att mantla andra personer med ERAN skit. eran skit e för er att bära.

vid det här laget har ni antagligen slutat läsa pga att ni inte orkar med denna känslokalla person som sitter och skriver detta. och jag hoppas faktiskt att jag vid denna tidpunkt tappat åtminstone nån läsare. detta betyder ju i så fall att mitt budskap redan nåt fram och folk slutar lyssnar på den eviga klagan... men det tycks ju ligga i människans natur att vara bitter.

ja känner att detta är ett ypperligt tillfälle att förtälja nuvarande publik att jag inte är så känslokall som ja må framstå. jag hyser faktiskt sympati för många personer, en person har t.o.m ett empatiskt frikort för unlimited supply av total medkänla (du vet nog vem du är). till denne kan jag ta emot hur mkt skit som helst utan att det trycker ner mig på ens det minsta sätt. jag kan rent utav säga att ja trivs med att vara denne persons sopstation. med risk för att det kommer låta som att jag helgonförklarar mig själv så släpper jag nu detta ämne

jag känner att jag en aning börjat undkomma mitt huvudsakliga ämne, bloggen. men för att inte upprepa mig själv eller pladdra på i all oändlighet så tror jag att en avrundning inom snar framtid skulle komma väl till pass.
men nu har ni i alla fall fått tagit del i mina åsikter om bloggen

vill väl till sist nämna att jag med denna blogg skall göra ett försök att stå ut ur mängden av vad som i mina ögon är dagböcker. jag ska försöka hålla mitt innehåll fräscht och intressant.
kan dock inte lova tätfrekventa uppdateringar då jag har ett internetbegränsat jobb...

jag vill även i detta nu be om ursäkt för redan inträffade och även kommande stavfel, meningsbyggnader mm. stor bokstav i början av meningar kommer ni till exempel med all säkerhet inte se mig göra.

jag tror ja säger tack för mig så länge