Rök "ej" i trapphuset

En sak som ofta förundrat mitt stackars tunna lilla intellekt varje gång jag spatserat genom mitt trapphus är denna inglasade skylt: "rök "ej" i trapphuset".

"ej", vafan menar dom med det? varför sitter ordet ej inom citationstecken? och nej, det är ingen retorisk fråga! ja vill verkligen veta historien bakom detta typografi, vem är denna vokabulärets härskare som använt ordet ej. men kanske ännu viktigare; vem är personen som citerar?

Enda ledtråden skylten avslöjar är att det är Malungshem som är utgivare av detta påbud, inget om skribenten i fråga eller källinfo från utlåtandet "ej".
vem vet, det kanske inte alls är Malungshem som skrivit skylten! det kanske är en iscensättning. en komplott, ihopsnickrat av någon tillräckligt lömsk person som gömmer sig i dunklet av de djupaste förråden på albacken. men vem? vilken sociopat skulle dra nytta av detta illvilliga verbalbrott som sätter stor skräck och misstro i vårat idylliska lilla samhälle. som nästan kan gemföras med folkstilen känd som "amish". här behöver vi inget från utomstående samhälle, vi kan ta hand om varandra! liksom vatikanstaten är vi små och omringade av en stormakt! ja, jag ser likheter mellan malung och rommarriket. så länge kurt podgorskoporsky sitter som kommunfullmäktige ser jag Malung som en stark regim som ej bör underskattas. jag är väl medvetem om att rommarriktet och påvens tid tillhör varsin epok, så gör mig en tjänst och ignorera detta faktum.
åter till ämnet, Kurt är alltså Malungs Julius Ceasar, men det återstår bara att ta reda på vem som kommer att krönas till albackens påve...

Det kanske är det vår skuggans härskare är ute efter! genom att skapa verbalt koas i grannskapet kan han vända alla mot varandra. och när allt är raserat och alla albacksinvånare har vänts sig mot varandra kommer han resa sig som fågel fenix ur askan och välkomnas in i vårt samhälle som en folkets hjälte.

Men vi ska kanske inte helt utesluta att det möjligtvis inte behöver vara en kort kutryggig mullvadsliknande person som springer omkring i ett myller av underjordiska tunnlar och smider ondskefulla planer. det kan mycket väl vara andra stora makter som försöker sätta friden ur spel. och medan vi ändå är inne på konspirationer så kan vi lika gärna se usa:s regering och alquaida som hot. det skulle kunna vara kim jong il, eller saddam husseins spöke...

jag börjar bli allt mer rädd för mitt egna välbefinnande ju längre in i denna fråga jag kommer. vilken sekund som helst kommer jag förmodligen höra helikoptrar borta i horisonten, följt av krossat glas vars öde tillgivits av instormande män i uniform svingandes från rep. och innan jag vet ordet av så sitter jag bunden och blödandes på en stol i en grotta någonstans i fjärran öster varpå jag kommer bli mördad inför en rullande kamera. allt medans michael moore sitter och äter munkar och göder sina magnifika chipstuttar...

Så jag tror, i den största enkelhet jag kan tänka mig, att jag avslutar ifrågasättandet av denna skylt som upplyser oss om att man "ej" får röka i trapphuset...

jaha gott folk, dags för ett nytt inlägg då kanske.

Har fått fin feedback ang tidigare skrivna utlåtande. Och självklart är det roligt med kritik, bra som dålig. så håll inte inne på nåt, let me have it! :P

Nåväl, vad gör jag då tänker ni? nej... det gör ni nog inte. verkligheten ligger nog snarare i zonen "ja undrar fan INTE va han gör", men det skiter jag i! i sann blogganda så ska ja berätta vad jag gör! det är min rätt som medborgare i supersamhället internet.

Jag sitter hemma i min lagom insupna morgonrock och med mina väl terrängbeprövade tofflor hemma på albacken. dricker trocadero ur ett whiskeyglas, enbart för att jag till fullo ska känna mig en liten aning häftigare. ett sista kompliment som jag dock saknar är givetvis en pipa som jag kan sitta och smutta på, sedan är jag en fulländad stereotyp... Awesome

Sitter här och håller i mitt glas med lillfingret pekandes utåt i tomma intet, då jag givetvis är onödigt fin i kanten i de situationer där ja absolut inte behöver vara det. kliar mig i skägget, lyssnar på fin kvalitéts techno, och bara mår gött!
de flesta som känner mig vet att jag har den utsökt fina turen att jag högst sällan blir bakfull, denna dag är inget undantag. plus att jag förmodligen har ännu en vecka att vara ledig. så man kan, utan större invändningar, säga att ja har det ganska fint just nu. självklart finns det saker och personer man saknar en dag som sådan. men då mitt förra inlägg var av ganska arg natur så ska ja bespara er min misär. for now that is, mohahahah!

känner lite att jag har ont om åsikter att dela med mig av ikväll. så jag tror nästan att jag är illa tvungen att runda av här...

fred ut

mitt första inlägg

Haha herregud xD jag måste bara få säga att ja e mäkta lamslagen över vad som, med epidemiliknande framfart, överflödat världens digitaliserade samhälle; Bloggen.

Ja vet vad ni säger "bloggen har ju funnits sedan dacke-fejden", men sanningen är den att jag medvetet har stått emot detta djävulens korståg. slagits sida vid sida med ett fåtal trogna annhängare mot detta gigantum. jag har länge identifierat min situation med den episka historien om david och goliat men har på senare tid insett att detta är en farsot som saknar vaccin, en ostörtbar regim, ett fort vars portar ej går att penetrera. ja har med all min kraft och förmåga försökt hindra detta ondskans redskap från att göra intrång på mitt till synes solida psyke. men ack, liksom romarriket så föll allt jag byggt upp.
så här står jag nu, på mina bara knän i leran med händerna bundna bakom ryggen och inväntar på att bli tagen till andra sidan...

haha blogg, bara lyssna till ordet, det låter som en treårings tappning av en inte allt för hårt presterad fantasisynonym för ordet bajs.

bloggen är ju bara ett i raden av alla alternativ för att sprida sina klagomål och sympatisökningar. måste ju vara max en på miljonen där ute som inte går med sympatikollekten i högsta hugg.
jag inser i mitt skrivande att jag måste framstå som en hycklare, vilket eventuellt kan göra det en aning svårare att få fram mitt budskap till dig som läsare.
jag vet, jag gnäller om folk som gnäller. detta gör mig naturligtvis till den ovannämnda hycklaren. men detta är lite av min poäng; detta verktyg, smitt av ondskans alla tänkbara skepnader, som vi känner som fenomenet blog får oss att lyfta fram våran inre pessimist, den svaga lilla patetiska stackaren som behöver empati för att överleva, som vi innerst inne vet att inte tillbringar någon som helst glädje.

det gör mig en aning upprörd och praktiskt taget förbannad att folk söker sig ut till vänner och familj för att sprida regn av klagovisor över hur dåliga deras liv är. jag anser faktiskt att detta är en grav form av egoism.
BERÄTTA FÖR NÅGON SOM FRÅGAR, den personen bryr sig uppenbarligen. och skit i att mantla andra personer med ERAN skit. eran skit e för er att bära.

vid det här laget har ni antagligen slutat läsa pga att ni inte orkar med denna känslokalla person som sitter och skriver detta. och jag hoppas faktiskt att jag vid denna tidpunkt tappat åtminstone nån läsare. detta betyder ju i så fall att mitt budskap redan nåt fram och folk slutar lyssnar på den eviga klagan... men det tycks ju ligga i människans natur att vara bitter.

ja känner att detta är ett ypperligt tillfälle att förtälja nuvarande publik att jag inte är så känslokall som ja må framstå. jag hyser faktiskt sympati för många personer, en person har t.o.m ett empatiskt frikort för unlimited supply av total medkänla (du vet nog vem du är). till denne kan jag ta emot hur mkt skit som helst utan att det trycker ner mig på ens det minsta sätt. jag kan rent utav säga att ja trivs med att vara denne persons sopstation. med risk för att det kommer låta som att jag helgonförklarar mig själv så släpper jag nu detta ämne

jag känner att jag en aning börjat undkomma mitt huvudsakliga ämne, bloggen. men för att inte upprepa mig själv eller pladdra på i all oändlighet så tror jag att en avrundning inom snar framtid skulle komma väl till pass.
men nu har ni i alla fall fått tagit del i mina åsikter om bloggen

vill väl till sist nämna att jag med denna blogg skall göra ett försök att stå ut ur mängden av vad som i mina ögon är dagböcker. jag ska försöka hålla mitt innehåll fräscht och intressant.
kan dock inte lova tätfrekventa uppdateringar då jag har ett internetbegränsat jobb...

jag vill även i detta nu be om ursäkt för redan inträffade och även kommande stavfel, meningsbyggnader mm. stor bokstav i början av meningar kommer ni till exempel med all säkerhet inte se mig göra.

jag tror ja säger tack för mig så länge